$datum='2009-05-26'

Känd i Indien

($skribent='Martin Leandertz', $tid='21:18') {

'Den som har minnet kvar kan vagt minnas att jag skulle till Indien på bröllop. Och så blev det, en resa att sällan glömma. Resumén nedan i kortkort. Ni kan ju fundera på hur det kan ha sett ut. Facit kommer i slutet.

Dag 1. Landade i natt. Taxiresan man bara nästan läser om i tidningen utspelar sig med två påtända taxiförare i den kaotiska Delhi-natten. Kryssar in i mörka dimmiga industriområden och ut på upplysta knökfulla vägar klockan 3 på natten. Har man inte reserverat hotell innan får man skylla sig själv och pynta på tok för dyrt för hotell. 45 grader i skugga och i kväll tar vi tåget från Old Delhi station mot öknen i Rajasthan.

Dag 2. Natten kom och ögonen slöts på en brits i en klass 3A tågvagn (vilket var bra standard). Vaknar upp i Jaipur (Rajasthans huvudstad), det är ljust men somnar om. Vaknar igen i Jodhpur, vi har nu tio mil kvar, Destination: Balotra. Framme, 80 mil senare, och välkomnas av Vishal (bror till Brudgummen). Till en början är det spännande med folk som stirrar, Vishal tror att vi är de första västerlänningar som satt foten i den här staden (som ändå är dryga 100 000 * 2 ögon befolkad). Staden hade påbörjat bygget av sitt första hotell, första rummet stressas klart till sina första gäster, oss. Resten av dagen bara "bokstavligen" matas man av intryck. Henna tatueringar i handen, matad med söta maträtter (allt är sött), testa bröllopskläder, besöka familjer och återigen bli matad (det är en sed får vi lära oss och bara ler och får maten pressad mellan tänderna).

Dag 3. AC i hotellrummet lyckades pressa ner temperaturen under 30 grader, jag är imponerad. Jag blir förkyld och är det under resten av resan, undersöks av en släkting (en av hundra) och får tre olika tabletter att knapra plus näsdroppar. Det här är dagen D, bröllopsceremonierna är i fullfart sedan dagen innan men idag sker motsvarande ringceremonien. Gå runt brinnande ljus och avge löften. Vikram hade innan vi kommit ner föreslagit att jag och Louise skulle genomföra det på skoj och i min värld skulle det vara en kul överraskning med max 6 inblandade dagen efter. Här börjar det spåra ur. Ryktet börjar gå att vi ska gifta oss på riktigt och det samma dag, när övriga 500 gäster är samlade. Sedan dagen innan har ryktet om oss i staden spridits till stadens lokala tidning. De är nu på plats, lika så ett tv-team från Rajasthans lokal-TV. TV lyckades vi avstyra men tidningen var ok, och mycket riktigt hamnade vi på förstasidan i Balotras dagblad två dagar senare.

Dag 4. Ceremonierna fortsätter, snoret i näsan likaså. Nu ska bruden hälsas välkommen till brudgummens familj där hon ska bo från denna dag och därefter följa sin man. Vad ska man säga, ingen idé att läxa upp en miljard människor. Bara den ceremonien har traditionella inslag som jag aldrig får svar på. "Vi har alltid gjort så" var det närmsta jag kom. Nu har vi nog hälsat på två hundra människor, blivit välkomnade till tjugotalet familjer och sett allt från koja till slott. Resan går äntligen vidare i morgon. Taxi till Johdpur och tre tåg innan vi når Agra, hem till Taj Mahal.

Dag 5. Efter att fått handgjorda skor, skräddarsydd Kurta, Dhoti och en Saree försöker vi överlämna gåvor från Sverige. Det var inte lätt, de ville inte ta emot. När jag till slut förklarade att det vore en förolämpning så vek de sig. Det var en mycket märklig känsla, det var liksom inte kul längre. Därefter gick taxin till Jodhpur och efter en lång dag i den staden och ytterligare ett hembesök hos en bröllopsgäst så gick första tåget mot Agra.

Dag 6. Min födelsedag (15 maj) och en jobbig incident på tåget på natten, biljetten till Jaipur var inte giltig, men vi fick hjälp att muta konduktörn. Martin var grinig efter dålig sömn men efter sista tåget och äntligen framme i Agra var han på bättre humör. Även 32-åringar kan bete sig som barn. Vi lyckas hitta en bra Rickchaw-förare tyvärr fick rätt att Taj Mahal är stängt på fredagar. Va Fan! Hit tar man sig bara en gång i Livet och så är det stängt. Jaja, han räddade den dagen och visade oss mycket annat och lovade en bra Kodak-spot med kvällssol. Men så åter igen, när väl Kodaktimmen ifann sig så dyker Resans andra moln fram (Det regnade faktiskt i Delhim nästan orkan faktiskt). Som tur är har jag ett Apple hemma som gjorde att bilderna blev ok ändå. Tänkte jag inte skulle nämna flygresan hem men jag kan inte låta bli. Biljetter man köpt 3 månader bör ju vara lungt, men vad händer denna osaliga dag. Indiens regering har beslutat att alla som reser ut från Indien ska nu betala en ny skatt.

Och nu till facit. (albumet kommer ändras då jag bara dumpat ner allt och inte fick plats med allt i ett album, max 1Gb, men jag rekommenderar verkligen MobileMe) IE 6 bör undvikas men det går, Safari eller Firefox är att föredra.
'

}

0 kommentarer:

Skicka en kommentar