'Solljuset har idag en annan intensitet. Det är ett klarare och starkare sken som när det speglas i natur och byggnadsverk framkallar djupare och sedan länge osedda glittrande färger. Dofterna är starkare. Vinden - varmare och mjuk mot huden som om vore det en smekning. En vilja att smaka på tillvaron. Dricka ur denna dag, föra den till läpparna och tömma den. På så sätt göra den till min eller åtminstone att lystet få njuta av den till sista droppen, som om vore den en frukt vars nektar jag glupskt pressar ur. Gudomlig nektar rinner över mina läppar, över kinderna, utmed halsen och väter ned min bröstkorg.
Hur rar är inte denna känsla? Hur egendomlig och förvirrande ter sig ej denna nya tillvaro? Som en glömd dröm har den smugit fram ur minnets skogsbryn och blottlagt en glädje jag länge trott begravdes tillsammans med min barndom. Vad är det som har hänt?
Vi har en svensk i kvartsfinal i Franska öppna mästerskapen i tennis. Leve Robin Söderling, vår frälsare och hjälte! Det är fullkomligt.
'
0 kommentarer:
Skicka en kommentar