'Jag läser inte mer tidningar än jag snubblar över, men visst, jag har DN och en och annan sida, förutom korsorden, ögnar jag igenom då och då. Dyra sidor, men trevligt med prassel och trycksvärta på fingrarna. Så jag har inte heller undvikit Jacko-hysterin.. kan inte fördömma den på samma grunder som Erik men ibland blir det obegripligt mycket. Jag själv funderar på alla de där som just nu går in på Itunes Store och köper en låt eller ett eller flera Album med Jackson, varför? Är de bara sjukt inbitna fanatiska fans, borde inte alla dessa redan ha hela paletten av Jacko Wacko Packo merchandice plus en och annan mp3 av mannen bakom? Eller är det alla de där andra som, - Visst ja! Michael Jackson han var ju bra! Kanske skulle köpa en skiva, just idag! Eller rör det sig om stödköp, eller har Itunes Store just dessa dagar fått en bugg så att alla köp multipliceras med tio i statistiken. Eller har Apple manipulerat Itunes Store så att Itunes Store blir ett Bench mark för artisters storhet. - Vi vill också ha som McDonalds, en hamburgare som hjälper folk att veta hur saker står i relation till varandra. Vad kostar en Big Mac i Bangladesh? Hur högt når Elton John på Top Songs och Top Album på Itunes när han trilla av? Jag vet inte? Men jag har nog läst mitt om den här händelsen; Obducentens rapport, Misstackarna mot barnflickan, 200 ej pulicerade låter i arv, Alla möjliga sätt att hedra Mannen.. och så.. vad är det här.. en vettig Ledare i ämnet. DNs Ledare idag, signerat av Niklas Ekdal är "Spot on"! Kan inte återberätta men följande citat leder dig säkert till innehållet: "Om Michael Jackson eller Slatan Ibrahimovic är normen tar det emot att börja städa på äldreboendet" eller "En individualistisk kultur kommer alltid att värdera extrema prestationer, som ofta har en extrem bakgrund". Ger Ekvationen: Extrema prestationer kräver ännu extremare prestationer för att vara extrema. Ägnar man sig inte åt något extremt eller glamoröst "är man inte någon" i en individualistisk kultur. Är man inte något kan man lika gärna inte göra något alls, och i samma veva mår man dåligt. Det här hjälper givetvis inte i tider med arbetslöshet. Ökade sociala avgifter med färre motiverade arbetande människor. Som Ekdal skriver, det är näst intill omöjligt att med politiska medel vända en sådan trend pga att den är kulturell och han fortsätter: - Det är därför viktigt för oss alla att fundera på hur vi agerar som förebilder och vilka värderingar vi kommunicerar till kommande generationer. Hans sista andemening låter nästan hoppfull.. önskar jag kunde dela hans optimism. Åter till min rubrik. Jag tror inte att individualismen kommer minska och inte dess konsekvenser bara så där.. jag tycker dessutom om den, för det mesta, men jag tror det finns en gräns för hur långt det kan gå att alla ser till sitt eget. När är det människor visar tendenser till omtanke och generositet, vid kriser. Hur utsatta är vi egentligen och hur beter vi oss.. det vet vi nog inte, vi övar litet på låtsats kollektivt när det händer utanför våra nationella gränser.. men vad händer när det smäller hos oss, hos dig och mig. Kan vi lita på varandra då, när tsunamin sköljer in över Sveas öppna landskap. Kommer vi kunna uppskatta det lilla och uppskatta att jag om tidiga morgnar sopar skräp på industrigolvet för att någon annan ska kunna utföra sin lika betydelsefulla uppgift på dagen för samhället vi alla vill leva i för att vi vet att alternativet är Robinsson, på riktigt.
Förresten, jag krockade med bilen imorse.. men det är ok, jag lever, Louise lever, den påkörda lever och mår bra, hans bil blev mindre påverkad och min bil rullar fortfarande. Idag är jag glad för det lilla och att jag vann månadens Squasch, Man of the month, för första gången, gör att jag säkerligen är glad ännu en dag.
Det här är ett av alla minnen jag har av
Michael Jackson'
