($skribent='Anders Bennysson', $tid='20:13') {

'Idag blev jag ännu lite äldre och firar det genom att sitta på den sämsta restaurangen i Stockholm. Tabac i Gamla stan vid Kornhamnstorg. Det är psykadeliskt hur ointresserade personalen här är av att hantera mat och dryck och kunder. Vet inte varför jag brukar hamna här förutom den anledningen att jag jobbar runt hörnet. Jag tror att man kan kalla stället för en klassisk turistfälla. På sommaren i alla fall för då är det rätt skönt att sitta här på uteserveringen. Men nu går jag mest hit för att det är så otroligt kul att uppleva den dåliga servicen. De slår hela tiden nya rekord. För att få beställa ett glas bubblande tog det 40 minuter innan mannen med mjukisbyxorna slutligen skred fram emot mig. Och då var han charmigt nedlåtande och sömnig. Kvinnan med mörkt hår stirrar ut i intet och sms:ar med någon kompis. Ska bli otroligt intressant att se hur det kommer gå med maten och hur jag kommer att må imorgon. Den brukar vara väldigt flottig och osmaklig precis som jag vill ha den.

Men jag förstår varför de är som de är. Varför de mår så dåligt och varför ingenting som serveras från köket smakar något. Det är chefen. Jag har haft en sådan chef. En snål en som säger till kocken att spara på räkorna i pastan för att vinstmarginalen måste bli större. När jag jobbade som kallskänk på Café Piccolino under en sommar på 90-talet så hade jag en sådan chef. Hon sa att jag höll på med Robin Hood-fasoner när jag la två salamiskivor i stället för en på de torra mackorna för 50 spänn. Hon betalade inte sjukhuskostnaden när jag skar av mig en centimeter av pekfingret och hon spred en allmän vibb av att jag och resten av personalen var värdelösa. Precis samma blick har den här chefen. Den är upphetsande.  Oj nu verkar det bli dags ändå att beställa tapas, hej!

'