'Så DÄR, ajajaj fyra minuter över gränsen för det vi har enats om att kalla måndag så inleder jag detta inlägg. Ett regelbrott mot denna vår bloggidé och jag hoppas det inte kommer upprepas någon mer gång för min egen del. Se där! En liten liten liten dos av den bekanta känslan SKAM kom över mig. Varför känner jag skam? Jo för min försening. Det är ingen stor grej men nog fan gnager en liten känsla av skam där någonstans. Och många bäckar små...men allvarligt vad är skam egentligen? Är det rädslan för frånvaro av bestraffning? Rädsla för tomhet, för att inte få något svar...oj det här kommer jag aldrig ALDRIG att ro i hamn. Ett resonemang kring skam kl tolv på natten. Jag är trött. Trött som en busslast av klonade Trötter. Och kanske inte den största tänkaren. Men i alla fall. Att göra fel, bryta mot regler, svika. När jag gör det så skäms jag och tänker omedelbart på skolan. Alltså den ofrivilliga skolan. Korridorerna och rummen. Och vissa lärare. Skam var en känsla som min tyska lärarinna Lea Leffler var en expert på att väcka i sina elevers kroppar. Att komma försent till tyskalektionen utan att ha läst läxan var inte bara korkat utan jämförbart med skärselden så som jag uppfattat att den kommer vara. Leende brukade hon iaktta offrets förnedrade själ som ljudlöst försökte ta sig fram till sin plats. Sedan - "Kommer du försent Anderrrs...Det war ju ssssüünd". Inledningen på en dubbeltimme av prygel. Alla frågor på en och samma person. "Prepositionerna som styr dativobjekt baklänges tack" och "en uppsats om Moseldalen tills på måndag. Och använd dig uteslutande av ett sydtyskt medeltida språkbruk." Närå, men hon var läskig på det sättet att hon snarare undanhöll bestraffningen efter att hon uttalat det fruktansvärda hotet "Det war ju sünd". Det var det som var det obehagliga eller låt mig säga skräckinjagande. Vetskapen att hon i tanken hade en arsenal med bestraffningsmetoder så överjävligt raffinerade och kallsinnigt utstuderade var kanske det värsta straffet. Hennes nåd var straffet. Och det var något med hennes ögon...
Att göra det felaktiga är ju tyvärr lite beroendeframkallande och det är lätt hänt att förlora sig i en ständig jakt på skamkickar. Att se det rätta men beslutsamt göra tvärtemot. Så mycket dåligt man skulle kunna göra. Det är faktiskt för underligt att det inte händer hemska grejer jämt. Alla människor är ju fullständigt fria att utföra illdåd hela tiden. Nä nu får det räcka med med såna obehagligheter. Det är bra att så många är snälla och pålitliga, det är en riktig utmaning och något att ägna sitt liv åt. Det ska jag och så får det vara med det.
Spåret Staden mixades idag och nu är det bara en låt kvar innan sista putsningen på skivan. Och nu ska sängen sovas i så det bara stänker!
'
0 kommentarer:
Skicka en kommentar