Mig mig mig! ($skribent='johan borgert', $tid='18:03') {

'Det måste vara något fel på mig. Jag tycks ha en förmåga att i lite trängda situationer reagera på ett högst intuitivt, felaktigt, sätt. Genom åren har jag försatt mig i situationer, helt i onödan, på grund av min okontrollerade tunga. Det har dock inte varit så farligt på sistone, men i onsdags hände något i den stilen. Kalla mig plump, eller helt enkelt tönt.
Vi skulle gå på programmet Popcirkus, för att det är en trevlig liten sak att göra en onsdag. Jag springer inte på konserter varje dag, så det är lite kul att se en snutt av ett band i alla fall. Var där förra veckan också och såg en lysande El Perro Del Mar.
När vi kommer dit, så får vi köa lite utanför. Jag hamnar liksom bakom mina vänner, lite själv, och upptäcker att:
1. Klocka är halv åtta
2. Herr Sinding Larsen står brevid mig.
Jag vill verkligen inte vara med i sändning. Blyg (eller? se nedan). Jag tittar bort för att inte dra till mig uppmärksamhet. Plötsligt säger han: "Är ni med?". Och jag tänker: "På va fan då?". Tittar bort igen. Det räknas ner. Ser i ögonvrån att han vänder sig mot mig och säger: "Vem är du här för att se?". Min kropp och mina synapser får sina vanliga kollapser och jag böjer mig fram och säger: "MIG." Jag backar och skrattar på ett mycket konstigt sätt. Per reagerar som ett proffs, säger "Ok" och vänder sig till någon lite trevligare. Se själva, 30 sekunder in i programmet.

Hur menade jag egentligen? Eller, hur menade mina intuitiva reaktioner? Jag är ju trots allt en rätt trevlig kille, så var det kanske så att en stor del av min hjärna egentligen ville säga: "DIG!"? Det hade varit väldigt trevligt. Eller var det så att jag tänkte på tv-situationen, och menade att jag är där för att se mig själv på TV? Tror att jag har ett kluvet förhållande till min integritet. Skyddet slår an en ganska onödig sida hos mig. Fast det är antagligen den sidan som gör min musik.

Kanske är det så att jag har en sjukdom? Den som gör att jag inte kan skilja på ditt och mitt. Eller så är jag bara aningens självälskande.

Nu tycker ni kanske att jag förstorar upp det här, vilket bara är ännu ett argument för MIGet, men faktum är att jag blir fascinerad av mig själv. Skäms lite. Skrattar lite. Och det får jag göra! Som i den kommande låten Bakom Alla Masker: "Som jag, det vill jag va, det passar mig, och bara mig."

Denna veckan verkar det ha exploderat i svensk skivutgivning. Grattis alla köpare!
I mitten/slutet april så kommer vår första singel från skivan, så snart snart! Hot Om Sex heter den.

I dagens öron låter det som: mig och Whitney som sjunger att den största kärleken finns i dig. Jag menar i mig.'