att ge och ta, visa och förvänta sig respekt ($skribent='Martin Leandertz', $tid='23:25') {

'Jag kunde satsat stora pengar på att vi var på väg till Istanbul. Jag hade blivit mycket fattig, resan bar av till Budapest.. Jag visste föga litet om Ungern, än mindre om staden. Gulash, Tokaji vin, korv och typ som Italienska flaggan, inte mer. Men vilken stad, I början av april och 25 - 30 grader, skinnet blev knaperstekt och träden stod i blom. Halva stan är märkt av UNESCO. Palats, slott, berg, restauranger, Billigt (med stort B som i 50% mot svenska priser) och rent. Åk dit, det är fantastiskt! Tack underbara flickvän.

Men det är inte det som dagens blogg skall behandla.. det handlar om balansen mellan att ge och ta. Jag är usel på att ge.. men jag försöker.. eller egentligen.. jag glömmer bort och sen blir jag bryskt väckt.. det sårar. Jag blir blir påmind och så glömmer jag. Hur många gånger kan man gå in i en dörr utan att skallen spricker? Vet inte, men en dag kanske jag blir varse... jag hoppas jag hinner lära mig först. Åter igen, tack älskade flickvän, ibland är jag inte värd.

Respekt, vad är det? Är det vad du själv förväntar dig av andra, eller är det vad du själv anser en annan person vara värd. Eller är det helt enkelt en inre värdighet som du delar med dig till din omgivning. För mig är det det senare, jag förväntar mig inte respekt, jag ger inte respekt selektivt, jag önskar att jag kan förmedla en respekt som gör att du känner dig välkommen i mina omgivning. Ibland är det svårt, ibland finns den där naturligt. Men det är precis som livet, en våg bland alla vågor.. med risk att skrämma bort folk från denna blogg - så går jag och lägger mig nu! 

'